Glimmer, tunnelbanefärd och lagbrott

Sannerligen, det har varit svårt att upptäcka några som helst sura miner hos resekamraterna, skratt, sightseeing, New York och öl har präglat denna dag (liksom gårdagen...). Jag ska erkänna att mitt i rundturen så blev det hela allvarligt en stund, vid ground zero var det svårt att stråla... tiden var för kort för mig för att verkligen ta in vad som hände här för åtta år sedan, mitt bland alla hus var det en märklig syn med ett jätteområde där ingenting bortsett från en och annan byggnadsställning var ovanför marknivå, med tanke på den tragedi som utspelade sig här... vi hade begränsad tid att beskåda denna plats... trots att jag visste att så otroligt många människor miste livet här så var tiden för knapp för att verkligen få den där förståelsen som i detta fall hade fört med sig olustkänslor, tomhet, men samtidigt också den känsla av medmänsklighet som följde detta. Det blev inte så idag, det var en plats, jag visste, memoriserade vad jag såg, minnesmärkena, men det var för overkligt för att bli något annat än siffror i mitt huvud, kanske i mina medresenärers huvuden också?

Hursomhelst, själva rundturen tror jag bäst beskrivs i resans systerblogg som från och med nu kommer att finnas som länk till denna blogg. Det jag gjorde på egen hand idag var att ta tunnelbanan ut till Bronx, femmans tunnelbana är "express" och går förbí många stationer utmed vägen i full kareta, i ett nafs befann jag mig ute i "Eastchester" där jag efter att ha lånat muggen inne på en "Subway" (utan att ha köpt en macka) köpte en öl i en butik av konsumstorlek, smaskigt, men att sitta och halsa en halv liter åttaprocentig öl är tydligen inte helt förenligt med lagen(en slyngel i tjugoårsåldern upplyste mig vänligt, men bestämt om detta), därför blev det bara 400ml, resten inmundigades i tunnelabanan tillbaka in mot smeten (Manhattan), där det kanske... ...inte är mer tillåtet - tunnelbanan var tom - ingen brydde sig, tror inte att vagnen var försedd med kamera...

När jag kom tillbaka till rummet hade Roffe varit sjysst och bäddat bägge sängarna och bytt ut handdukarna som jag helt slarvigt bara hade slängt på golvet - verkligen rart! Dessutom kunde jag fylla på med en stadig whiskey på ölen genom hans försorg!

Middagen hade jag sanningen att säga lite ångest för, ölen hade tagit finfint (nu förstår varför öl kallas för mat av vissa!) och jag kände mig lite halvmätt. Dock försvann denna känsla (känslOR, det var ju både mättnad och ångest) när den godaste italienska mat jag någonsin ätit serverades med en skvätt vitt vin. Promenaden över Brooklyn bridge med en cigg i näven var ett rent nöje, den nattliga vyn förde tankarna till... New York - sanningen att säga var det ju detta jag var här för att se så...

Jag vet att jag livat att lägga upp bilder, men det får vänta ett tag till, nu ska jag upp och kuta runt central park om fem timmar så det är dags att ge sig för ikväll.