TGV

Det är skitkul, det är helt enkelt så jävla juste att lämna ett regnigt Paris med TGV i 300 knyck för att tre timmar senare befinna sig i Marseilles på rivieran. Det franska landskapet, vackert som få passerar utanför fönstret, men inte bara det, även topografin gör underverk för resan i sig, ibland arbetar sig tåget uppför i 290, ibland nerförsbacke i 320... en prilla på det, lite bra musik i lurarna, detta KOMMER jag att göra om! Från Marseilles kommer jag att ta ett lokaltåg till Cassis för en härlig middag, sedan lite provianterande bland primörerna i någon butik.... kanske en flaska vin till... sedan en promenad till en alldeles egen strand... ett kvällsdopp, lite vin och frukt, ett dopp till, kanske lite rom och en cigg, bada lite mer, sova, jag gör som jag vill, jag är på semester! Imorgon, sol och bad för hela slanten! På fredag bär det av till Italien för mer bad, sol, men även glass och Pizza! Men... två timmar kvar av denna underbara tågresa, dags att njuta.

TGV-tilägget var på 100 spänn, det var lätt värt 300... tro mig, tågluff i Europa, oavsett ålder – gör det bara!

Och efter en timme tittade solen fram, ungefär samtidigt som vinodlingar blev vanligare syn på det böljande landskapet än ängar med vackra, vita kor. Just det en sak till... fransmän snackar inte engelska, så den myten stämmer! De rynkar på näsan och svarar på franska när man tilltalar dem på engelska – särskilt om man använder sig av en lite tillgjord brittisk accent... :) Däremot så är det många tiggare i Paris som bara pratar engelska, de konfronterar en med ”Do you speak english” svaret är givetvis ”non” när man vet vad det är frågan om...

Faktum är att det inte är vinstockar som passerar utanför fönstret, det är något som kräver varmt klimat, men vad som odlas här vet jag inte riktigt,

Leiden

Ett antal dagar av min tågluff har passerat nu, varför har jag inte bloggat? Jag har varit fullt upptagen med att ha kul! När jag inte haft kul har jag suttit på tåg utan uppkoppling och när jag fått ett par minuter vid en internetansluten dator har bjag gjort klokt i att sköta kontakten med mina värdar, CS är min livlina just nu förstår ni.

Just nu sitter jag i Leiden i Holland hos min vär i en studentkorridor, har redan varit ett par dagar i Berlin och Haag, imorgon blir det långexkursion till Amsterdam där jag ska... ...öhhh... titta på museum, kanaler och intressanta byggnader - inget annat - lovar! Sedan blir det Rotterdam ett par dagar innan det bär av till Paris för att sedan... bli... efter Paris vet jag ärligt talat inte, Barcelona, Bordeaux eller Marseilles kanske...? Vi får se. Givetvis blir det partaj mer eller mindre varenda kväll här i Holland, i Paris verkar värden vara den lugna typen så där blir det tekvällar, Barcelona och Marseilles, allt annat än vilda röjarfester är uteslutet! Så att ni vet, uppdatering.

Ska försöka bli bloggen lite trognare framöver.

Andra bloggen...

letsbebest.blogspot.com

Glimmer, tunnelbanefärd och lagbrott

Sannerligen, det har varit svårt att upptäcka några som helst sura miner hos resekamraterna, skratt, sightseeing, New York och öl har präglat denna dag (liksom gårdagen...). Jag ska erkänna att mitt i rundturen så blev det hela allvarligt en stund, vid ground zero var det svårt att stråla... tiden var för kort för mig för att verkligen ta in vad som hände här för åtta år sedan, mitt bland alla hus var det en märklig syn med ett jätteområde där ingenting bortsett från en och annan byggnadsställning var ovanför marknivå, med tanke på den tragedi som utspelade sig här... vi hade begränsad tid att beskåda denna plats... trots att jag visste att så otroligt många människor miste livet här så var tiden för knapp för att verkligen få den där förståelsen som i detta fall hade fört med sig olustkänslor, tomhet, men samtidigt också den känsla av medmänsklighet som följde detta. Det blev inte så idag, det var en plats, jag visste, memoriserade vad jag såg, minnesmärkena, men det var för overkligt för att bli något annat än siffror i mitt huvud, kanske i mina medresenärers huvuden också?

Hursomhelst, själva rundturen tror jag bäst beskrivs i resans systerblogg som från och med nu kommer att finnas som länk till denna blogg. Det jag gjorde på egen hand idag var att ta tunnelbanan ut till Bronx, femmans tunnelbana är "express" och går förbí många stationer utmed vägen i full kareta, i ett nafs befann jag mig ute i "Eastchester" där jag efter att ha lånat muggen inne på en "Subway" (utan att ha köpt en macka) köpte en öl i en butik av konsumstorlek, smaskigt, men att sitta och halsa en halv liter åttaprocentig öl är tydligen inte helt förenligt med lagen(en slyngel i tjugoårsåldern upplyste mig vänligt, men bestämt om detta), därför blev det bara 400ml, resten inmundigades i tunnelabanan tillbaka in mot smeten (Manhattan), där det kanske... ...inte är mer tillåtet - tunnelbanan var tom - ingen brydde sig, tror inte att vagnen var försedd med kamera...

När jag kom tillbaka till rummet hade Roffe varit sjysst och bäddat bägge sängarna och bytt ut handdukarna som jag helt slarvigt bara hade slängt på golvet - verkligen rart! Dessutom kunde jag fylla på med en stadig whiskey på ölen genom hans försorg!

Middagen hade jag sanningen att säga lite ångest för, ölen hade tagit finfint (nu förstår varför öl kallas för mat av vissa!) och jag kände mig lite halvmätt. Dock försvann denna känsla (känslOR, det var ju både mättnad och ångest) när den godaste italienska mat jag någonsin ätit serverades med en skvätt vitt vin. Promenaden över Brooklyn bridge med en cigg i näven var ett rent nöje, den nattliga vyn förde tankarna till... New York - sanningen att säga var det ju detta jag var här för att se så...

Jag vet att jag livat att lägga upp bilder, men det får vänta ett tag till, nu ska jag upp och kuta runt central park om fem timmar så det är dags att ge sig för ikväll.

Fluff och bacon

Nio timmars sömn, efter gårdagens 28 timmar i sträck var det väl ingen bedrift att sova gott, sängen var ju sedan ett kapitel för sig den med, en dubbelsäng för enkelsängsbruk. Just det, två sängar som hade en bredd på säkert två meter eller så stod i vårt rum, blev det varmt på natten behövde man bara "glida" över till den andra delen av sängen. Lägg sedan till allt fluff, de TVÅ täckena man hade kändes mer som moln man drog över sig än täcken, madrassen måste ha varit en meter tjock. Man är kort och gott utvilad och redo för dagens sightseeing med picknick. Ehhh... förresten, picknicken vet jag inte just nu, efter att vi allihopa kastat oss över en frukost, amerikansk som få (ni vet mycket fett, mycket socker, mycket salt, mycket dyr mat, mycket bacon, mycket förlorade ägg, mycket, mycket) och liksom inte gett oss "bara en liten kaffe med marmeladsmörgås till... ...den där blåbärsmarmeladen var ju så..." imorgon blir det iallafall en löprunda innan frukost! Fältrapport från dagen kommer senare.

Oh yeeeah!

Det var vad japanen som lagade vår middag framför våra ögon sa hela tiden, med kniv, stekspade, grillgaffel och en stekyta som tog upp 75% av vårt bord fixade han käk åt oss medan vi åt, grönsaker, räkor, hummer, kött, svamp, allt hanterades mycket skickligt, inte en enda rörelse hos honom var långsam och varje gång han gjorde något snitsigt som alla vi vid bordet häpnades över så sa han "oh yeeah!" ibland repeterade han - då blev det: "oh yeeah! oh yeeah!" :) maten sköljdes ner med grönt te och... man fick "Fiji water" till maten, första gången jag dricker detta från Fiji som Paris Hilton enligt rykten också tycker mycket bra om. Och vi i Sverige som tittar snett på dem som dricker buteljerat vatten från Skåne eller Bergslagen... ja...

Nu blir det antingen cigarett eller öl + cigarett, sedan kommer jag att slockna som ett litet barn. Snart kommer lite bilder hoppas jag, själv lyckades jag med viss möda ta två bilder på hela dagen idag, när jag kommer hem är det kanske läge för en fotokurs hos ABF eller nå't, men under den här resan kommer andra vänliga själar hålla i min svarta japan (som inte säger "oh yeeah!").

So I'll just write a few entries in swedish now, I'm here with a "delegation" from the swedish consumers cooperation and therefore I see no actual point in...

Ok, that's bättre...

Tunnelbanan ser ungefär ut som senast jag var här -96, lite ny elektronik för automatiska stationsutrop bara, men låt oss inte gå händelserna i förväg alltför mycket nu...

Jag vaknade runt halvett på natten hemma i Sverige, funderade på att somna om, men varför då? Jag menar, visst hade jag vetat att lite vändande i sängen hade belönats med tre timmar sömn så visst, men risken är ju som bekant bara stor att man bara vrider sig och sedan går upp varken utsövd eller nöjd med något nyttigt man gjort förutom att nöta ut lakanen. Jag tog det säkra före det osäkra och gick upp, det fanns en hel del i städ och diskväg att göra, detta gjordes, dessutom såg jag till att bädda sängen och baka en limpa som jag kan sätta i mig när jag på onsdag kommer hem till en fräsch lägenhet med en renbäddad säng, trots att jag älskar vistelsen här kan jag i nuvarande ögonblick inte låta bli att längta efter att krypa ner mellan de där lakanen på onsdag. Nå, nu var det New York ja... lite snabbspolning: Träffade Björne vid Centralen som jag följdes åt med till Karlberg, funderade på att ta gratisbussen från Märsta och ha lite halvont om tid och att ta "Upptåget" från Upplands Väsby och ha gott om tid för 60 spänn, valde det senare, konduktörskan verkade lite intresserad av olika tågmodeller liksom jag - hej du, vill du kan vi ju gå på Spårvägsmuseet någon dag? :)

På Arlanda såg Jan Bylund till att incheckningen gick rätt till, han fick god hjälp av en mindre armé av agenter som på ett varmt sätt såg till att alla vi "Coopianer" kom ombord på... ... ..."Co069" detta flygnummer fick man fylla i ett par gånger i olika inresedokument, därför och kanske lite grand på kombinationen av vissa ord/bokstäver gör att jag nog kommer mumla dagens flightnummer i sömnen åratal framöver. Roffe och jag tog varsin öl så fort vi hade kommit innanför säkerhetskontrollen, klockan sju på morgonen, en finfin start på en weekendresa! Flygresan snabbspolar vi... det var som en arbetsdag, åtta timmar plus en timme lunch och ett par snackspauser, annars var det träsmak för fulla muggar, varenda ett av toabesöken var en befrielse! Däremot... jag såg Broterinalen ovanifrån, den ÄR stor, trots att jag tycker mig kuna ta mig fån FC till OKQ8 på nolltid om jag fått tag på en bra truck.

Landning, det första man ser när planet tagit mark: IKEA... men då när vi ändå är inne på hur välkänt Sverige är... förutom att Manhattan visat sig vara ganska välförsett med H&M-butiker så träffade jag på ett gäng rappare på gatan... när jag berättade mitt ursprung så blev de överförtjusta och berättade hur mycket de beundrade Timbuktu och Petter, snubben som jag pratade med hade t.o.m. valt att kalla sig "Timbu Kong" eller något liknande efter just... ja...

En bussresa tog oss från New Jersey till Manhattan och vårt hotell, givetvis idel glada miner och givetvis ville vi alla ut och se oss omkring så snart vi slängt in pick och pack i våra rum.

Att beskriva en promenad på Manhattan är svårt, , praktiska grejer ovan som man kan beskriva med tankar kring dem och kanske känslor... men en promenad som är så... att den är en känsla i sig, jag erkänner att här har jag att lära... likaså är jag urdålig på att ta bilder, jag tar aldrig initiativ till att knäppa, har allvarliga funderingar på att låna ut kameran till Roffe under resan så kanske man får lite bilder. Så kanske man kan lägga upp lite bilder här typ... imorgon eller så...

Slutligen då, Chorizo med surkål är gott, min mage krävde två stycken för att bli nöjd, sedan en del promenerande i gassande sol utan något att dricka är osmart, till slut tog hjärnbarken över min dumsnålhet och med tom blick och tunga som hängde en bit utanför snappade jag till slut åt mig något (jag minns verkligen inte vad) drickbart som... ok, dags för middag, fortsätter senare.